Etikettarkiv: näthat

2013/11 Skapa trygghet i sociala medier

November 2013

Moderator: Emmy Rasper @emmyrasper på Twitter.

Tema: Trygg miljö i sociala medier. Hur gör vi?

Övergripande frågeställning

Vi diskuterade hur en trygg miljö i sociala medier kan byggas med gemensamma krafter.

Med avstamp i tidigare träffar med Prat om näthat och Code of conduct hjälptes vi åt att identifiera framgångsfaktorer för tryggare miljö i sociala medier.

Frågor att diskutera:

1. Känner du att du kan utrycka det du tycker på social medier utan att riskera att bli hånad, hotad, få tråkiga kommentarer osv?

Underfrågor till 1:
När har du känt dig otrygg i sociala medier? Ge exempel.
Vad är det för typ av åsikter som väcker reaktioner?

2. Vad har du för ansvar för en trygg miljö på social medier?

Underfrågor till 2:
Hur brukar du göra när du känner att något är obehagligt? För egen del?
Om du ser att någon annan bli utsatt/ledsen?
Har du lyckats vända en obehaglig situation till mer positiv? Hur då?

3. Hur förhåller du dig till att skriven text kan tolkas på ett bredare sätt än vad tal tenderar att kunna göra?

Underfråga till 3:
Är det den skrivna textens fel att stämningen kan upplevas hårdare på twitter än afk? Hur tänker du kring det?

Filmat: 

Gruppens samlade klokheter filmades med Bambuser.

Bakgrundsmaterial:

Prat om näthet, SMC Gbg i mars 2013 med massor av extramaterial att läsa.

Code of Conduct, SMC Gbg i juni 2013 med början till en samling etiska hållpunkter.

Session med Emmy Rasper om strategier för att klara av näthat från knytkonferensen Geek Girl Meetup Göteborg den 26/10 2013.

Sessionen illustrerad av Ylva Gustafsson publicerat i ett album på Facebook.

Bloggat av deltagarna:

 

Mer att läsa i ämnet:

Elza Dunkels om näthat, nätaktivism och härskartekniker i hennes forskarblogg Nätkulturer.

Artikel av Andreas Ekström om näthat i Sydsvenskan.

Artikel om Sexism in the tech industry takes center stage: All tech considered.

Tillägg: När jag ringde upp ett nättroll av Kakan Hermansson.

Tack!

Tack till er cirka 40 engagerade deltagare som deltog och till Anna Lerneryd som tipsar om event i Göteborgsområdet i sin blogg Networking with tea.

Foto: Sina Farhat

2013/6 Crowdsourcad Code of Conduct

Juni 2013.

Moderator var Hanna Strömberg aka @iallhast på Twitter.

Tema: Vi crowdsourcar vår egen Code of Conduct

Övergripande frågeställning:

I debatten om näthat på träffen i mars väcktes många frågor om landade i diskussioner om etik. Hur ska man kommunicera egentligen? Vad är okej? Får man vara anonym? Vem ansvarar för vad? Gäller samma regler på webben som på plats?

I ett öppet samarbetsdokument i Facebookgruppen Social Media Club Göteborg har vi fortsatt att samla tankar och relevanta länkar. Med tanke på deltagarnas stora intresse i temat fokuserade vi på att fördjupa frågorna för att tillsammans skapa en Code of Conduct, en etisk grund för kommunikation i sociala medier när vi träffades i juni.

Diskussionsunderlag:

Utgångspunkt: Ett företag/organisation alt en community/enskild blogg får frågor eller kommentarer på ”sin” sida i sociala media. Det kan vara en relativt oskyldig fråga, men kommentarerna blir ganska snabbt inriktade på andra personers inlägg än den ursprungliga. Diskussionen eskalerar till kränkningar – antingen mot enskilda personer eller mot grupper. Ofta går det ganska snabbt.

Frågor med sammanfattningar av deltagarnas reflektioner. 

1. Vem ansvarar för innehållet på en sida/blogg i sociala media? Är det avsändaren, ”gillarna”, kommentatorerna, annonsörerna eller någon annan?

Det är den som har kontot/sidan/gruppen som ansvarar för vad som finns på sidan. T ex modererar inlägg – i förhand eller i efterhand.

Utifrån ett journalistperspektiv är det ytterst chefredaktören som ansvarar för vad som skrivs i tidningen oavsett vem det kommer ifrån. Journalisten har ett ansvar för att ”ta hand om” en intervjuperson på ett bra sätt. Det handlar om etik och att inte utsätta personer för situationer som de inte kan hantera.

2. Var går gränsen för kränkningar? Vid lagstiftningen om förtal, hot och kränkning av grupper? Var går gränsen gentemot att respektera yttrandefrihet?

Det handlar om ett bra språk och att man kan stå för det man skriver öga mot öga. Många fattar inte att FB är verklighet, den verkliga världen idag. Det behöver diskuteras mer.

Det finns två delar i detta: kränkning och förolämpningar. Handlar det om ärekränkning, förtal eller att någon får sin ”person” kapad är det kriminellt och ska alltid anmälas! Förolämpningar är mer rena oförskämdheter som skrivs på bloggar, FB och liknande. Det kan alltid bemötas sakligt.

Det handlar om integritet, tolkning, respekt, sunt förnuft. Man kan ställa sig frågan om man själv skulle vilja vara med om det. Lagstiftningen är gammal och det är svårt att veta om den är tillämplig på internet.

Det handlar om att kontinuerligt diskutera och repetera hur vi beter oss. I grupper, media osv. Då kan det bli tydligare för den som utsätts att bedöma och våga anmäla något som inte är OK.

3. Är det enbart positivt att den som hanterar sidan aktivt tar bort ”kränkande” inlägg?

Man kan alltid sätta saker i ”karantän” på en blogg/forum för att bedöma saklighet, relevans osv. Blir jag kränkt? Blir någon annan uthängd? Har det verkligen med ämnet att göra?

Viktigt att skilja på att censurera och moderera.

Det är skillnad på om det är en privatperson eller ett företag som driver plattformen. Ett företag har en fördel av att förtydliga var man står i dessa frågor. Men de måste också i högre utsräckning ”tåla” negativa kommentarer om det egna varumärket och istället bemöta dem. Annars är de inte trovärdiga.

Man kan tänka på hur långt det är möjligt att hindra kränkningar. Om någon prenumererar på nyhetsbrev, blogginlägg etc så är det ju redan ute där även om man tar bort det senare.

4. Är det avsändarens ansvar att på något sätt hantera kränkningarna i ett större sammanhang – t ex genom att anmäla dem till polisen eller att sammanställa vilka ”alias” som kränker och på vilket sätt? Tänk om den som blir kränkt inte vill det?

Man bör inte svara de som försöker piska upp en stämning eller rena rättshaverister. Däremot är det riktigt att anmäla brott. Jag får tänka och tycka vad jag vill, men jag kan inte sprida vad som helst.

Det måste i så fall ske i dialog med den som blir kränkt och det är också upp till den personen att ta kontakt med den som administrerar forumet. Ett tydligt ställningstagande och att administratören gör sig tillgänglig skapar trygghet.

5. Slutligen: Behövs det verkligen en Code of Conduct? Eller kan man påverka på andra sätt? Hur?

Ja! En CoC är jätteviktigt. Kan till och med finnas flera med olika syften. En för att moderera, en för att ta ställning, en för att stödja de som blir kränkta osv.

Det är viktigt att diskutera detta i skolorna! Nätet är en del av vardagen idag och unga måste lära sig hur man uppför sig i alla delar av samhället. Man lär sig bäst genom diskussion och konkreta exempel.

Man har många policys idag på företag. En CoC som är förankrad i hur man hanterar frågorna skapar trygghet för redaktörer och andra. Man kan ha en mini-sammanfattning på sina forum som hänvisar vidare.

I samarbetsdokumentet står bland annat följande att läsa. Kommentera gärna med dina synpunkter. 

*Tänk efter och läs igenom när du har skrivit ett inlägg, innan du trycker på ”skicka”.

*Skriv inget som du inte vill läsa om dig själv.

*Bara för att du inte fysiskt slår en människa, innebär det inte att ord inte gör ont.

*Anmäl personer som du känner kränker dig. Till kanalen/mediet du läser det på och/eller till Polisen om det är riktigt illa.

*Tänk på att ALLT du skriver kan missförstås! Acceptera viss kritik men inte påhopp och ”Ät inte skit”!

*Var tydlig om du driver en blogg eller ngt annat med kommentarsmöjligheter, att du komer att radera inlägg av stötande karaktär. Utveckla vad det innebär.

Dessa 6 punkter kom jag på idag./ Anne Holmér Löfving.

————-

Vill lägga till en punkt som hjälper mig ofta, att lita på magkänslan:

* Är du osäker, posta/skicka inte!/ Kerstin Söderberg

————-

Jag tänker mig att man riktar in sig på kommentatorerna och tar fram någon slags fras som man kan använda på sina nätforum oavsett om man är företag, organisation, event osv eller privatperson. Exempelvis:

Vi står upp för yttrandefrihet och demokrati. Den här [bloggen/sidan/…] är öppen för alla sorts kommentarer som är förenliga med [svensk/internationell/europeisk…] lagstiftning. Vi reserverar oss därmed rätten att ta bort alla inlägg som innebär hot eller förtal av enskild person eller grupper, samt kränkning av religion, kön, sexuell läggning och etnicitet. (Finns säkert mer)

Vi vill uppmana dig att formulera dig på ett sätt som du skulle göra om du skulle bemöta någon öga mot öga samt utifrån hur du själv vill bli bemött.

Hälsningar Hanna Strömberg

Filmat: 

Gruppens samlade klokheter filmades med Bambuser.

Länkar:

Så svarar du på kritik på nätet, Internetworld.

Privacy: A Dose of Common Sense, Social Solution Collective.

Anti-Harassment Policy, Knutepunkt 2013.

Se även läsvärda länkar i inlägget från Prat om näthat från mars 2013.

Tack till Malin Friis-Liby som var värd för träffen!

Tack också till alla engagerade deltagare som bidrog med  synpunkter på detta viktiga ämne.

Foto: Anne Kekki

2013/3 Prat om näthat

Mars 2013.

Moderator var Thina Grotmark aka @beyondsizes på Twitter.

Tema: Prat om näthat.

Övergripande frågeställning:

Den fria debatten på nätet har även en baksida. Idag så möts såväl journalister, bloggare, debattörer som privatpersoner av nätahatet via sociala medier. På nätet har uppretade personer möjlighet att uttrycka sitt hat så att både den angripna och alla andra kan läsa det.

Tryckfrihetslagstiftningens paragrafer gäller inte eftersom Tryckfrihetsförordningen(1949) och Yttrandefrihetgrundlagen(1992) ännu inte omfattar de som skrivs på nätet.

Vad ska vi göra åt näthatet, låt oss slå våra kloka huvuden ihop och diskutera.

Scenarios att diskutera:

1. Är det rätt eller fel att stänga av kommentarfunktionen i större tidningar som Aftonbladet och Expressen för att förhindra att näthatet sprids?

2. Hur kan och bör man som företag och som privatperson bemöta näthat i alla dess former?
– Ge era bästa tips!

3. Om vi använder exempelet med Julia, 21 år som ifrågsatte en av H&M:s tröjor på klädjättens Facebook-sida där följden blev massor av hatkommentarer som H&M inte tog bort. Se Uppdrag granskning med Julia här.
– Hur bör man som företag agera i en liknande situation?
– Hur bör man som privatperson agera ?

4. Bör vi ha en lagförändring och kommer den isåfall förändra sociala medier?
– På vilket sätt?

Filmat: 

Gruppens samlade klokheter filmades med Bambuser.

Länkar:

Nätkärlek i Thina Grotmarks blogg Beyond sizes. Och här bjöd Thina in sina läsare till Näthat till lunch?

Det här kan du göra som motvikt till hatet, av Sofia Mirjamsdotter i Mymlan the real.

Näthatets motreaktion och uppmärksammat hårkaos i Medierna i radions P1.

Vad vill du göra mot näthatet nu?, Brit Stakston i JMW Kommunikation.

Män som näthatar kvinnor, video inför Uppdrag granskning.

Här konfronterar Cissi Wallin mannen som önskar att hon var död, i Radio 1 play.

Blondinbella i TV4 och i sin blogg Blondinbella Min story näthatet.

Mer att läsa: 

Efter näthet, datainspektionen granskar HMs Facebooksida, artikel i ComputerSweden.

Självmord ökar bland unga, artikel i Aftonbladet.

Näthat ska alltid anmälas, Nikke Lindqvist i Nikke Index.

Näthat bekämpas på nytt sätt, i SvD.

Boktips i Fiktiviteter: Skrivbordskrigarna av Lisa Bjurwald.

Om näthat igen, i Eva Kihlströms Min blogg mot horisonten.

Nu ska hatet kartläggas, artikel i GöteborgsPosten, tips av Anne Kekki.

Fråga forskarna, unga online, tips av Anne Kekki.

Näthat, ett annat sorts hedersvåld, av Linda Eriksson.

Debatt Stockholm: Går näthatet att stoppa, Publicistklubben.

När det hatas på en företagssida, Sarah Bernhard Larsson i sin blogg Sanasi.

Facebook official. Threatening to rape-women is okay as long as you dont mean it i Micke  Kazarnowics blogg Digital McGyver.

Tack!

Tack till er 55 engagerade deltagare som bidrog med klokskap till den konstruktiva dialogen i ett svårt ämne.

Tack också till Incontro som ordnade så att vi kunde byta dag eftersom den sista fredagen i mars är Långfredagen, och då vill vi vara hemma och äta ägg.

Foto: Sina Farhat